Pölsafari

pölsafari_3

Bruno ser något som rör sig i skogspölen. Detta måste undersökas!

pölsafari_1

En tesil är ett perfekt verktyg om man vill fånga smådjur i grunda vatten

När vi var ute i skogen nyligen upptäckte Bruno att det fanns små djur som levde i vattenpölarna. Vi fick idén att vi skulle försöka fånga in några för att ta oss en närmare titt. Utrustade med en plasthink och en tesil från köket återvände vi till pölarna häromdagen. Kanske kunde vi fånga några mygglarver som mat åt Breta och Bubble (akvariefiskarna där hemma)? Vattnet var nog bara ett par tre decimeter djupt som mest, men det är förstås alltid bäst att ha någon med som kan hjälpa en att komma upp, om man skulle råka trilla i!

Pölarna brukar finnas där om våren och en bit in på försommaren, för att sedan försvinna och ersättas av tjocka, mjuka mattor av mossa. De djur som bor i pölarna måste därför vara sådana som nöjer sig med att vattnet bara är där i några månader – alltså knappast några fiskar eller andra som behöver vatten året runt.

Mygglarver fanns det gott om i pölen och de var lätta att fånga med tesilen. Nästan för lätt – Bruno tröttnade snart på de små knixande larverna och började spana efter annat. Snart upptäckte han något som sprang runt bland löven på botten av pölen – vattengråsuggor! De ser ut lite som vanliga gråsuggor, fast vattengråsuggorna är snabba, långbenta och har spröt både fram och bak.

pölsafari_11

Vattengråsuggor ser lite annorlunda ut än sina landlevande kusiner

pölsafari_4

Snart kryllar det av liv i hinken – dags att gå hem och ta en närmare titt!

Snart insåg vi att vi borde ha tagit med oss en genomskinlig burk också. Då hade det varit lättare att titta på de små vattendjuren med ett förstoringsglas. Nu fick vi ge oss till tåls tills vi kom hem. Strax innan vi begav oss upptäckte vi något mysko som rörde sig i pölkanten – ett vandrande koja?! Ja, det kan man säga – det var nämligen en ”husmask” som byggt en bärbar koja av små lövbitar. Bara husmaskens huvud och ben stack ut ur hålet längst fram. Husmaskar är egentligen inte maskar utan larver av nattsländor.

Väl hemma i köket kunde vi se hur de små vattendjuren verkligen såg ut och då upptäckte också några mygglarver såg helt annorlunda ut. Förutom de vanliga gråsvarta stickmyggelarverna som hängde med huvudet nedåt i ytan fanns också några gulvita, halvgenomskinliga mygglarver som såg ut att sväva runt i vattnet. Det var tofsmyggelarver. Tofsmyggornas larver är rovdjur som har gripklor längst fram för att kunna fånga mindre vattenkryp såsom vattenloppor.

Här nedanför hittar du fler bilder på några av skogspölens varelser!

pölsafari_15

Hemma i köket kunde vi kika närmare på mygglarverna, husmaskarna och vattengråsuggorna

Vattengråsuggor som parar sig

Vattengråsuggor som parar sig

pölsafari_13

Det finns många olika sorters mygglarver. Dessa hör till de vanligaste och de blir stickmyggor när de är klara!

pölsafari_7

Den mörka delen högst upp är mygglarvens andningsrör. När larven hänger i ytan fungerar andningsröret som en snorkel.

Tofsmyggelarv

En tofsmyggelarv på jakt efter mindre vattenkryp

pölsafari_10

En ”husmask” (nattsländelarv) sticker ut huvud och ben ur sin portabla koja som mest av allt liknar en sovsäck gjord av lövbitar

pölsafari_16

Den här nattsländelarven har tillverkat sin koja av små lappar som den gnagt ut ur gamla nedfallna löv. Det gör den nästan omöjlig att upptäcka när den kryper runt bland löven.

pölsafari_17

Här har en nattsländelarv gnagt sig en snygg rund lövlapp till sin koja. Många av löven i pölen hade dessa urklipp.

Post Categories: Monsterdagbok